Dumburkar och tankar

men tiden går till annat och datorn är det sista jag tänker på...
Max växer som ogräs, han är en riktigt lång kille, alla bodysar och byxor blir korta i ärmarna och benen men smal som han är så fyller han inte ut dem på bredden...konstigt det där, med Leah var det precis tvärt om...
Skulle det inte vara för att han har så hemskt ont i magen skulle livet vara helt perfekt! jag försöker verkligen tänka på vad jag stoppar i mig, men det slinker säkert i något dumt då och då som man inte tänker kan påverka... jag har flera gånger tänkt att det kanske skulle vara bättre med ersättning men då kan han ju få ont och bli förstoppad av det i stället.. nu får han ju iaf tömma magen.. men det gör ont i mitt mammahjärta av att se hur han lider!

nu hör jag hur det regnar ute, bra för då kanske lite av allt hundbajs kan försvinna ute... det är så snuskigt när man är ute och går och det ligger högar precis överallt, hur svårt är det att plocka upp efter djuren??? eller trodde de att snön skulle trolla bort allt?

imorgon är det måndag igen, trist! jobb och dagis, men förhoppningsvis ska veckan gå fort, den är ju kortare iaf.

Livet rullar på här, lillprinsen har lite magknip så nu kör vi på med minifom och semperdroppar, men det verkar fungera för nu kommer luften ut i alla ändar...
Leah testar gränserna och ibland får man räkna längre än till tio för att inte få ett utbrott, men det är väntat och inte så konstigt så vi försöker rida ut stormen... ett stort plus är att sen Max kom sover hon som ett ljus i sin säng hela nätterna och är lättsövd på kvällarna. men hon är så glad över att vara storasyster och vill pussas och kramas med Max hela tiden, så gulligt så!
nu har vi en vecka kvar i bubblan sen börjar verkligheten igen...usch jag skulle gärna ha det så här ett tag till, iaf tills Max har fått en mer regelbunden dygnsrytm så man inte måste vakna varannan timme på nätterna... inte för att det är så varje natt men man är bra trött på dagarna!

Max följer sin syster och har gulsot, men som tur är har vi sluppit sola honom, eller ja vi solar fast hemma i vårsolen istället... mycket skönare för min del! men han ä en lite saffransbulle, till och med ögonvitorna är gula... stackarn!
jag har dessutom lyckats få mjälkstockning på båda brösten...helt otroligt! eller kanske inte så jätte konstigt när min kropp verkar tro att jag har fått 5 barn och producerar mjölk därefter... men efter ett jobbigt dygn med feber, massa amning och värk så börjar det iaf bli lite bättre, brösten är fortfarnade sprängdfyllda men det gör inte lika ont så det börjar nog gå ner lite, och febern är iaf borta.
vi var uppe på bb idag igen och kontrolerade Max värden och han ligger fortfarande lika högt men sålänge det inte stiger så får vi bota honom hemma, han ska äta hela tiden, vilket han endå vill göra och vara så mycket som möjligt i solljus... tur för oss att han kom med våren!
idag har jag haft en lite deppig dag...allt är helt underbart och vi njuter precis hela tiden och lillkillen är så otroligt nöjd och mysig, och Leah är så otroligt duktig... men jag antar att det är hormonerna som spökar...
Nu längtar jag efter att få läka ordentligt så att jag kan gå massa långpromenade i solen, det är riktigt jobbigt att inte kunna gå ut och röra på sig när solen skiner så som den gör... men jag får väl ge lite mer tid...
nu sitter jag och väntar på att prinsen ska vakna så att han kan få lite mat i magen och sen ska jag sova... det är så onödigt att somna när man vet att han snart vakna iaf... men trött det är bara förnamnet just nu!

Nu har han äntligen kommit! vecka 39+4 klockan 14:14 den 5 mars 2010 kom våran son Max äntligen! förlossningen var inte smärtfri men okomlicerad och gick snabbt!

Den 4:e hade vi fått en tid för ställningstagande för en ev. igångsättning, så vi löämnade Leah hos mormor och åkte till lassaretet, nervös som man var lyckades vi komma 30 minuter för tidiget, men det gick ganska fort... klockan 8:15 fick vi komma in i undersökningsrummet, så började äventyret...
gjorde det vanliga, kissprov, vikt, ctg-kurva, sen fick vi vänta... och vänta, det var full rulle på förlossnigen så vi hamnde inte först i kön direkt... men vid 11 kom läkaren och tittade hur pass mogen jag var... jag hade 1 cm av tappen kvar och var öppen ca 2 cm så hon tyckte att det var ett bra läge för att sätta igång mig (annars hade jag fått ett tillväxt ul och en ny tid..) så klockan 12 var jag inskriven och fick mognadsgel... sen tog det ca 5-10 minuter och så började jag få regelbundna värkar var 5:e minut... och så fortsatte det... vi fick veta att klockan 18 skulle läkaren komma och kolla hur det gick, så lite vankande och försök till sovande och så var klockan 18... han kom in och kände och då var tappen borta. Han ville inte göra något mer under kvällen med risk att stressa fram förlossningen vilket kan bidra med stress till barnet och hemska värkar för mig... och eftersom jag hade fått regelbundna värkar av gelen hade min kropp redan börjat jobba av sig själv... så jag blev lovad en cocktail så att jag skulle få sova, 2 citadon och en sovtablett gjorde susen, jag fick sova mellan 23 och 04 och vakande bara till någon gång av en värk, vid 04 var det kalabalik i rummet brevis som jag vaknade av och efter det kunde jag inte sova så då gick jag upp och gick... klockan 5 gick jag på toaletten och slemproppen släppte...
vid 7 tiden åt vi frukost och sen var det bara att vänta till 10 och läkarna skulle gå ronden.
Våran bm kom in vid 10 och berättade att läkaren tyckte att de skulle ta hål på hinnorna och se vad som hände, då var jag fortfarnade öppen 2 cm. Bm gjorde det och det kom lite lite vatten, sen gick hon i väg, efter 5 minuter började det göra riktigt ont, och började bli jobbigt. 10:30 fick jag panik och ringde på klockan, de undersökt mig och jag hade nu öppnat mig 5 cm och blev erbjuden epidralbedövning, och jag tackade snabbt ja, just då trodde jag att jag skulle avlida! Bm gick och ringde efter narkosläkaren och kom tillbaka för att sätta en kanyl och dropp, och in stövlade narkosläkaren och i min panik av smärtan förklarade de vad jag skulle göra och hur det gick till... och på något sätt gick det och han fick till det på första försöket och det gjorde inte ont alls. Sen tog det ca 15 minuter innan jag blev en människa igen, men guuuud vad skönt det var!
Nu lugnade det ner sig och jag kunde andas igenom värkarna och det gick mycket bättre, vid 13 tiden tryckte det på och jag började känna en annan smärta, och vid 13:30 ville jag gå på toaletten, men då ville de se hur det var först, 10 cm öppen bara en flik kvar, de försökte tömma mig på kiss men det kom inget... kvart-tio i två var kryst impulsen starkare och fliken var borta men han behövde sjunka ner lite till, men jag fick prova att krysta för de ville se om han kom ner av det...
hon gick iväg och skulle strax komma tillbaka, klockan 14 skrek jag till Lars att han skulle hämta dem direkt, så iväg for han och jag trodde jag skulle dö om jag inte fick gå på toaletten, in kom de och jag skrek att de skulle hjälpa mig för att jag verkligen behövde bajsa! men bm satte sig ner för att hjälpa mig och sa att jag inte skulle bajsa utan föda barn... huvudet var nästan ute... jag tog i med allt jag hade (för att bajsa...som jag fortfarnade ville göra...) och fem krystningar senare var han ute, klockan 14:14 kom våran son, Max 4020g och 53.5 cm lång. Med hjälpa av 3 underbara barnmoskor som gjorde det här till en perfekt förlossning.

Bm räkande min förlossning som att den startade klockan 10 den 5 mars då de tog hål på hinnorna, så 4 timmar och 14 minuter räckte, nu njuter vi av att lära känna våran lilla pojke, livet kunde inte vara bättre!

jag är helt tjock i näsan och fick lite smått panik i morse när Leah väckte mig och jag inte kunde andas med näsan alls... det hände inget alls när jag försökte dra in luft... inte heller när jag försökte snyta mig... helt stopp... nässprayen rann ut igen oxå... vad gör man då??? nu är det lite bättre men det känns fortfarande som att någon har stoppat in ett lock högt upp i näsan... det gör ont att försöka snyta sig och händer inget alls... det värsta är att jag nyset hela tiden och då vill man ju snyta bort nyse... men det går inte!
Leah är oxå snorig så vi har väl nått virus som bråkar... men det är bara snor... inget annat, nja Leah har kvar lite hosta men inte så farligt!
igår fick hon vara på dagis för första gången på 2 veckor, gissa om hon var lycklig! sen att pappa både lämnade och hämtade var en stor bonus! ibland krävs det inte mycket för att göra en lite tjej glad.
nu har jag lite beslutsångest över hur vi ska göra när lillkillen kommer... hade ju tänkt att hon skulle få vara hemma lika länge som Lars men nu undrar jag om hon inte ska få gå någon dag till dagis... för hennes skull, hon älskar verkligen att få vara där och det kan kanske vara skönt för henne att få en paus från brosan... ja ja vi får se... tror vi tar det som det kommer...

när vårsolen lyser in vill man verkligen storstäda... ska bli sååå skönt att få slippa den här stora magen snart!

idag har vi skrivit på alla papper om faderskapsintyg och delad vårdnad... så skönt att ha det klart, lite i sista minuten men vi hann ju...
sen gick vi en kortis på stan och lunchade på waynes... bara jag och Lars... det har inte hänt många gånger sen lilltrollet Leah kom så det var mys!
sen svängde vi förbi familjen Lindgren/meng för att tjuvkika lite på deras nya bostad... de kommer få det toppen där tror jag, både området och lägenheten var jätte fina! ska bli spännade och se hur allt blir när allt är fixat och klart!men som jag upplyste fredrik om, jag kommer ju inte åka dit själv med 2 barn att släpa högst upp...phhuu!

nu tänker jag gräva ner mig och min kliande näsa här ute på landet och inte röra mig hemmifrån förrns det är dags... kan avslöja att vi har fått en tid till förlossningen för en ev igångsättning så snart är våran lilla prins nog här!

nehäpp om man ska hjälpa till med maten då kanske... köttbullar, potatis, kokta morötter och broccoli med sås står på menyn jag fixar bullarna så får Lars och Leah sköta skaladet och skärandet... blir bäst så ;)

det är snöastorm ute och jag svettas som om det vore varmaste dagen på året... skumt!
har spenderat dagen med att bara slöa... känns så fel men kroppen verkar glad iaf!