ibland glömmer man...
ja ibland glömmer man bort varför man valt att leva med den partner man har... som nu när jag är gravid, mitt humör är inte det bästa (ganska långt ifrån) och ju närmre D dagen vi kommer ju sämre blir det... jag försöker verkligen tänka på det, men tyvärr tar min energi slut av att försöka vara en nogurlunda bra mamma och ha ont mer eller mindre hela tiden... nu är det ingen tröst eller ursäkt till min underbara sambo men ibland tar allas tålamod slut...
idag har jag en riktig s---t dag, jag mår illa, foglossning (som varje dag iof) och massa förvärkar, Lars skulle iväg på en födelsedagsfest som jag vet att han verkligen har sett fram emot, så jag har inte velat klaga heller, men han valde att stanna hemma så att jag skulle slippa bråttas med en lite vilding själv. det är de här små detaljerna som jag älskar hos honom, jag vet att han verkligen vill åka, men han gör det inte och han klagar inte heller... jag däremot får ont i magen och känner mig jätte dum för att han stannar hemma...
Förlåt för mitt hemska humör och tack för att du står ut! Jag älskar dig mest av allt!
