Dumburkar och tankar

Fick frågon om jag trodde på magkänslan en dag på jobbet... ja självklart svarade jag... men är det verkligen så att man ska tro på sin intution??? just nu och sedan en tid tillbaka så säger min magkänsla åt mig att vissa saker inte är som de ska och jag försöker ignorera dem helt för mitt liv är underbart bra på väldigt många sätt just nu men ändå borrar de dumma känslorna fram och livet blir inget annat än mörkt och kallt... det är tur att solstrålen i mitt liv kan blåsa bort mina känslor på 1 sekund!
det är värst på kvällarna när jag sitter uppe själv och har alldeless för mycket tid att tänka... det kryper i mig och jag känner känslan av att något måste göras men jag vet inte när var och hur...
mycket av det jag känner är visserligen verklighet och det är det som gör mig så ledsen, men jag har varit där förrut och vet att även denna gång så kommer livet gå vidare och jag må bra igen, men mitt stora problem är att jag kan inte glömma, människor som en gång har gjort mig illa kommer alltid förknippas med det i min värld...vilket säkert i många fall är synd, men jag kan inte umgås med människor som jag inte känner mig bekväm med..och framför allt så har jag inte lust att lägga ner tid och energi på saker som bara är bortkastat!
nu är jag en gnällkärring men det får man vara....läs inte om det inte passar...
imorgon ska vi ha en barnfri dag med en liten tur och trevligt sällskap, kommer nog bli riktigt kul, synd bara att jag helst av allt vill ligga hemma och dra ett täcke över huvudet!
jag har gett mig själv ett löft och det ska jag också hålla...men bara för mig själv... jag har lärt mig att i slutändan är det ändå bara jag själv som bryr mig...så varför blanda in andra?!?!

tror jag återkommer en dag när jag känner mig lite gladare...