Dumburkar och tankar

Vad ska man göra? vart ska man vända sig? vem lyssnar? och framförallt...SKA DET VARA SÅ HÄR???
Leah började med inskolningen på dagis den 15 januari... två veckor senare började vi jobba som vanligt och allt var frid och fröjd... Leah älskar att leka och trivs jätte bra... min mamma hoppade in och hämtade henne efter en halvdag en två veckor in på inskolningen...då ser hon att Leah sitter själv i en matstol och äter en glass, alla andra är i rummet brevid så mamma sätter sig och pratar med Leah som är jätte glad att mormor har kommit... det tar en stund sen kommer en från personalen in och säger inte knyst...
Veckan efter hämtar jag Leah på onsdagen och får då veta att hon har råkat ut för "ett av våra bitbarn..." de visar mig ett bitmärke på hennes hand och jag säger att självklart händer sånt när det är barn det handlar om... väl hemma så ska Leah bada efter maten och då ser jag ett bitmärke som är blått och ett till som det har gått hål på...arg som ett bi ringer jag dagen efter och klargör att det här är inget jag vill ska hända igen och påpekar även att de självklart måst kolla om hon är ledsen om hon har gjort sig illa någon mer stans än det som tydligt syns!
sen går resterande vecka och Leah är sjuk så då får hon vara hemma...
Ny vecka och nya tag och igår jobbade jag halvdag och glad att få hämta min sessa redan efter lunch, kommer in och alla sitter i soffan och läser saga... då jag inte ser min lilla tjej frågar jag om de har nattat henne (fast jag sagt att hon skulle sova hemma...) men det hade de inte..."hon är här någonstans" får man till svar... jag hittar henne i målarrummet med en blyertspenna i handen  helt ensam...och så kommer en vikare in och berättar att det har hänt en liten olycka...Leah har blivit biten en gång till (2 gånger på ryggen igen) n blir jag riktigt arg och säger till henne att de måste ju förstå att det här är mitt barn och att hon är det viktigaste som finns i vårat liv och att så här kan det ju inte få vara...hon förklarar att den här pojken tycker så mycket om henne och då visar det med att bitas...jaha säger jag fortfarade jätte arg och frågar hur de kan låta sånt här hända mer än en gång... visst de kan inte se allt och vara överallt men nu får det faktiskt vara nog!
Leah är ett år och kan faktist inte klara sig själv mot en pojke på tre år och om de inte kan se till att hon är säker så kan inte vi lämna henne där något mer!
Idag lämnade Lars Leah där och pratade med personalen igen och frågade om de kunde garantera att det här inte händer igen och det kunde de ju inte så i morgon ska vi ha ett möte med dem och har de inget vettigt att erbjudas som lösning så blir det till att hitta ett nytt sätt att lösa passning av våran skatt på dagarna!
Jag blir så förbannad, man betalar dem pengar och de kan inte mer än gnälla över att de inte har tillräckligt med resurser! man gör det bästa av situationen man sitter i och de är ändå ett dagis med bättre förutsättningar än många andra!
Jag kan inte åka till jobbet om jag inte vet att Leah har det bra och som det är just nu så funkar det inte!
Nu hoppas jag på en lösning för jag vet faktiskt inte hur vi ska göra annars... vi jobbar ju båda heltid och har ingen möjlighet att dra ner på tiderna just nu... varför ska något som har gått så bra skita sig bara för att andra inte kan uppfostra sina barn!?!